Brolin, tekniken och meningen med allt!

I den här texten gör Peter Viklund, partner och analyschef på Upplevelseinstitutet en personlig reflektion över våren 2020.

Upplevelseinstitutet är en partner till Demoskop (och tidigare Inizio) sedan många år. Upplevelseinstitutet ger sina uppdragsgivare en ökad kunskap och förståelse för upplevelser, såväl upplevelser av intresseområden, evenemang, destination eller varumärke. Läs gärna mer på Upplevelseinstitutets hemsida.

Brolin, tekniken och meningen med allt! 

– om oss som lever i en värld som gick att stänga ned

Det här skrivs samtidigt som många av oss i motsats till hemester lever det mest prövande yrkeslivet de kanske någonsin har gjort. Denna betraktelse rör dom som liksom jag har hamnat hemma och frustrerat ser på hur andra sliter. Hoppas de får möjlighet till en välförtjänt paus i sommar!

Men ni som blivit hemförlovade eller åtminstone distansarbetar minns säkert den första paralyserade fasen i mars med fokus på att säkra hälsan för familj och nära, och arbetet med att skapa en fungerande, hållbar och anpassad livsföring på hemmaplan. Efter några dagar var det mesta riggat och många av oss satt nu i hemmets olika rum och inledde den så omhuldade digitala transformeringen. Men medan Zoom rusade på Börsen fick den fysiska distanseringen även andra konsekvenser.

Som högkänslig började en fas av reflekterande över livets mening. Att från självförverkligandefasen uppe bland molnen, kraschlanda på nedersta avsatsen och börja om med det mest basala behoven som toapapper och plats för hela familjen hemma samtidigt. En förändrad vardag skapade förvisso osäkerhet men framförallt en vitaliserande känsla av mening. Ett högre syfte, som nästan har gått förlorad i jakten på ständiga upplevelser och weekendpaket.

Men efter ytterligare några dagar hade den upprymda känslan av mening förbytts i tristess och ytlig längtan efter eskapism. Hemmets väggar kom allt närmare inpå samtidigt som interaktionen med omvärlden definierades av skärmens begränsande format. Nej, jag är ingen större vän av teknik men förstår dess vettiga funktion. Mina slutsatser efter otaliga cybermöten den senaste tiden är:

1. En stark flyktkänsla, men det är mitt jobb och som ”vuxen” i chatrummet förväntas jag delta.

2. Ja två års teknisk implementering har säkert gått på två månader, men det märks också.

3. Oj är det alltså såhär jag ser ut…

I det korta perspektivet lär de ekonomiska fördelarna med digitala möten minska vikten av fysiska möten. Det lirar ju så väl med hållbarhetsperspektivet att det liksom är givet. Och teknikutvecklingen kommer göra mötena smidigare allt eftersom. Det har bara startat. Den nya mötesformen kräver dock en moderering i dignitet med de mest erfarna projektledarna av fokusgrupper. Annars riskerar tekniken att strypa både interaktion och kreativitet, vilket kan vara svårt att identifiera i tid.

I vår värld kommer krisens ökande digitala användning att snabba på integreringen med den fysiska upplevelsen. Vi kommer att få se hur exempelvis upplevelsen av musikkonserter eller idrottslandskamper både kan förstärkas på plats och förlängas i tid.

Illustrerar detta med ett något haltande exempel från 1994. En personlig upplevelse som kanske visar teknikens möjligheter eller bara bevisar hur torftigt utsvultna vi har blivit av flera månaders karantän på upplevelser.

I brist på annan liveidrott valde jag nämligen att fullt ut följa SVT:s manus inför repriseringen av VM 1994. SVT sände alltså Sveriges matcher från Fotbolls-VM 1994 igen, med studio och allt. Ett mästerskap jag älskade när det begav sig och som sedan dess har förföljt oss till leda, hade nu återfått sin lyster. Handelsprofessorn Micael Dahlens Nextopia hade återigen visat sig sann även empiriskt. För jag laddade upp med en önskan om att få återuppleva Tomas Brolins genombrott – men tillräckligt många år senare så att varje stegfint inte blev helt förutsägbar. Sökte förnimma känslan av en förväntad liveupplevelse, där jag förvisso hade matchresultaten helt klara för mig men inte längre alla förvecklingar för att nå dom.

Nu visste jag ju hur det skulle gå, men då 1994 hade vi en ifrågasatt Ravelli, en tveksam Kenneth Andersson, ett oprövat mittbackspar och så den där talangfulle Brolin på fel position… allt ackompanjerat av en något fördomsfull Arne Hegerfors som också gjorde ett som det visade sig succé-inhopp. Idag finns en historia om varje spelare i truppen, men berättelserna skapades då. Och att få återuppleva allt detta trots facit i hand var fantastiskt intressant för en svältfödd analytiker och idrottsälskare.

Nutid igen – och om vi återgår till det normala efter 2020 vet ingen säkert. Vill vi ens det? Vad som är säkert är att många av oss har fått möjlighet att stanna upp en stund mitt i livet. Vi ser i våra löpande studier hur Coronakrisen har ökat medvetandet om den egna hälsan och att fler har börjat träna under pandemins framfart. Det gäller främst medelålders män vilket kanske kan tolkas som en krass effekt av ökad medvetenhet om vår egen dödlighet. Eller så har vi bara konfronterats med vår digitala uppenbarelse på Teams.

Ett annat resultat som syns tydligt i våra studier kopplade till ämnet sponsring är en ökad preferens för företag & varumärken som engagerar sig i samhället. Att så sker i en tid av nationell samling överraskar inte, utan kan nog ses som ett utryck för den solidaritetskänsla som har spridit sig i kampen mot Covid-19. Men om den attitydförskjutningen står sig kan vi nog vara säkra på att ännu fler företag kommer uppvisa ett mer genuint samhällsengagemang i framtiden, åtminstone lokalt.

Trots krisens många personliga förluster så kan vi alltså våga tro på vissa positiva effekter. Idag är jag mest nyfiken på, inte hur tekniken påverkar oss framöver, utan snarare hur den tid vi just nu upplever kommer att påverka oss människor på sikt. Vad gör det med oss att få vara närmare familjen, att runt om i världen få känna dofter, bada i renare vatten och andas en friskare luft. Att om än tillfälligt faktiskt röra oss framåt i en makligare takt, mot ett antagligen närmare mål.

Det bidrar rimligen med ett perspektiv som förhöjer meningen med allt.

Trevlig sommar!

Peter Viklund

Analyschef, Upplevelseinstitutet