Sjunkande oro, men också mindre åtgärder

Sveriges hantering av Coronkrisen sticker ut i en internationell jämförelse. När Sverige satsar på frivillig social distansering har man i andra länder gjort det olagligt att träffas i grupp.

Sedan 15 mars följer Demoskop människors syn på utvecklingen och deras agerade under coronakrisen. Undersökningen baseras på 200 intervjuer per dag redovisat som ett genomsnitt av de två senaste dagarna. Resultatet från undersökningen presenterades på Skärtorsdagen i en artikel i DN Debatt.

En kulmen i oron nåddes 3 april då 66 procent trodde att det sammantagna läget avseende Corona skulle bli sämre innan det blir bättre. 24 procent trodde det skulle bli bättre, vilket ger ett balansmått på -42. De senaste två veckorna dock gått i positiv den 7 mars var de positiva uppfattningarna ifatt de negativa, nu är istället balansmåttet +8.

Utvecklingen har varit tydligare i Stockholm än i exempelvis Skåne och Västra Götaland, vilket kan bero på att Stockholm ligger före övriga landet i Coronakrisens förlopp.

Den minskade förväntan på en negativ utveckling gör att människor också sänker garden när det gäller vilka åtgärder man planerar för nästkommande vecka. Det man i störst utsträckning är villiga att göra är att undvika att gå ut och roa sig. Det gäller för tre av fyra. Två av tre avser att undvika kollektivtrafiken, men där har skett en tydlig tillbakagång. Det är också en knapp majoritet som undviker umgänge och andra affärer än matbutiken, men även där är det färre än tidigare. Att den ekonomiska krisen blir omfattande är uppenbart då en av tre avser att minska sin konsumtion generellt, och lika många undviker sin arbetsplats eller likande.

Få nyheter talar för att Sverige ännu nått kulmen i krisen. Ändå finns en tendens att se mindre allvarligt på den. Skälen till den förändrade synen på krisen kan vara många. Några faktorer är sannolikt:

Frivillighet. Sveriges annorlunda hållning till krisen har uppmärksammats internationellt, och just frivillighet och rekommendationer är den största skillnaden mot de, med hjälp av polis, tvingande åtgärderna som tillämpas i många andra länder. När alla agerar efter eget omdöme så kommer det också vara stora skillnader i beteendet.

Tillvänjning. Dramatiken i nyheterna har över tiden knappast mildrats, men möjligen har vi lärt oss att vänja oss vid det uppskruvade tonläget. För de flesta av oss är det vår nya vardag. Det är nog få som uppskattar den, men vi har vant oss att leva med den. Sjukvården har ännu inte kollapsat och det ska finnas vårdplatser för den kurva vi nu befinner oss på.

Flockimmuniteten. Även om det ges lite blandade besked om hur allvarligt drabbade yngre blir så har sannolikt många accepterat beskedet om att vi som flock måste nå immunitet hos 60 procent av befolkningen. De allra flesta kommer alltså i något skede att drabbas av covid 19, och det kommer för flertalet inte heller vara särskilt allvarligt. Först då kan livet fortgå på ett mer normalt sett.

I balansen mellan att sjukvården ska klara uppgiften och att verksamheter och branscher ska överleva ekonomiskt, så finns även en skiljelinje mellan äldre och yngre. Yngre är mindre villiga att göra de uppoffringar som efterlyses. Möjligen är det en reaktion på den försvårade ekonomiska situationen och en allt kärvare arbetsmarknad. Bland äldre är bedömningen sannolikt gjord mer ur en hälsosynpunkt och där är man klart villiga till uppoffringar

Att verksamheter ändå så långt som möjligt fortsätter att vara igång är också det som bestämmer livet efter Corona. När den akuta krisen väl har lagt sig kommer säkert mycket vara annorlunda i vårt sätt att leva. Hela branscher riskerar att gå under, samtidigt som vissa aktörer kommer växa sig starkare. Det är troligt att umgänget mellan människor också kommer ske mer på distans. Om vi inte var digitaliserade tidigare så är det tid att bli det, och att vänja sig vid distansarbete.